Nii hau

Kinas muslimer är på tapeten (på ett av de få sätten som muslimer får vara på tapeten i europeisk media...). "Typiskt va? Här ska världen fira idrottsfest och så kommer det några förbaskade trasskallar och muckar bråk", jag kan nästan lova er att det är vad folk tänker. Men hur många vet nåt om muslimernas situation i Kina? Jag själv vet tyvärr typ ingenting, annat än att våra systrar och bröder där verkligen inte har det lätt.

Hursomhelst hittade jag en väldigt intressant artikel om Xinjiang-provinsen och uigurerna i svd. Fastnade i synnerhet för dethär (fetningarna i texten är mina):

"Efter den 11 september 2001 fick Kinas politik i Xinjiang stöd av den tidigare kritikern USA. Nationalistiska uiguriska grupper godkändes internationellt som terrorister och en av organisationerna, Eastern Turkestan Islamic Movement, ETIM, erkändes som terrororganisation av FN och påstods ha nära band till Al Qaida. Totalt har 22 uigurer hållits fångna på Guantanamo, flertalet är friskrivna från misstanke och fem har utlämnats till Albanien, 17 hålls fortfarande fångna eftersom inget land vill ta emot dem. ETIM:s blotta existens är dock ifrågasatt, liksom banden till Al Qaida och Usama bin Laden."

Helt sjukt ju! Och ingen bryr sig. För varför bry sig om några (bara 8 miljoner...) stackars muslimer när man kan uppröras över Tibet? Jag menar, kan ni ens föreställa er ett upprop om att alla ska bära en t-shirt med viss färg till stöd för Xinjiang?? Och ja, jag vet. Det är synd om Tibet. Man ska inte ställa förtryckt mot förtryckt. Men jag är så trött med att det ska gullas med och tyckas synd om alla andra medan alla struntar i muslimerna. T.o.m. muslimerna själva. Blä.