Sleepless in svenskfinland

Sitter uppe på ett rosa moln och ugglar alldeles för sent och fick lust att blogga lite :-)

Det har varit rätt ansträngade dagar på sistone. Dels alls studiestress och dels hade vi besök av mina kära mostrar häromdagen (plus makar, vilket ju innebar att jag fick lov att ha på mej hela munderingen :-)). Hela tillställningen gick rätt okej ändå, alhamdulillah. Jag blev bara fullkomligt ignorerad, as in jag duger inte ens till att skaka hand med. Moget, eller hur?

Desto gladare blev jag över nåt som hände idag. Jag talade nämligen med min gudfar. Om ni visste hur jag har fasat för vad han ska säga om min konvertering (därför har jag också lyckats undanhålla honom hela saken i nästan tre år...)! Han är nämligen närmare 80, ultrakristen och, ska vi säga, inte den mest politiskt korrekta eller öppetsinnade människan i världen. Hursom, min pappa har nyligen berättat för honom om mej och han ringde idag. Och det slutade med att vi hade en alldeles fantastisk diskussion! Vi pratade religion i en halvtimme och jag fick förklara varför jag inte tror att man behöver Jesus för att få Guds förlåtelse m.m. m.m. Visserligen var han lite upprörd över att jag inte ville acceptera Jesus som min herre och frälsare (audu billahi!) men hela samtalet fördes i en ytterst lugn och sansad ton. Alhamdulillah!

(Och ändå skulle det vara så väldigt mycket lättare att förstå om en praktiserande kristen skulle ha svårt att acceptera mitt val, jämfört med nån som inte bryr sej om religion över huvudtaget! Fast å andra sidan så är det väl bara en troende människa som kan förstå en annan människas behov av religion, oavsett vilken. Je ne sais pas.)

Nåt annat roligt är att jag imorgon ska träffa en finlandssvensk syster, inshallah! Jag är helt excited :-D Ska bli helt jättekul.

Och det roligaste av allt är att min fästman är så fruktansvärt underbar att jag inte vet vad jag ska göra med mej själv. <3

Gonatt!