kommer så inte på nån fyndig rubrik just nu...

Ja, jag lever ännu alhamdulillah, lång frånvaro till trots. Är ledig imorgon så jag sitter uppe och ugglar med en smärtande hals och tänkte passa på att ägna några ögonblick åt min stackars försummade lilla blogg.

Har dessutom en helt fantastisk och underbar nyhet att berätta! Jag har nämligen, tamtadam, äntligen, äntligen, skrivit den första sidan på min kandidatuppsats! Jag är så glad alhamdulillah!! Nu är det bara 24 sidor kvar, och det ska nog gå inshallah, nu när jag väl börjat så smått :) (ja jag vet, en sida är inte så mycket men det har tagit mej sex och en halv månader att ta mej så långt... Så jag är nöjd).

Annars inget nytt. Har fortfarande löjligt mycket föreläsningar och annat onödigt. Har räknat ut att jag har kvar cirkus 75 sidor text att producera i uppsatser, översättningar, artikelresuméer, avhandligen etc. innan jag kan plocka ut mina papper. Och detta ska helst göras innan juni. Yey! Känns inte alls övermäktigt, nej nej.

Ja ni, jag gör visst inget annat än att gnälla över mina studier just nu men de är typ det enda jag tänker på. Försöker göra en sista monumental ansträngning före jag går in i ett slutgiltigt, intellektuellt vegetativt tillstånd (dvs. äktenskap :)) Fast fatta hur sur jag blir om jag pushar mej nu och faktiskt blir färdig i vår, bara för att inte sen heller kunna gifta mej på sommarn och sen ändå måste vara kvar här på hösten utan något att göra, i väntan på att allt det som måste ordnas ska ordnas!

Men jo, just nu är jag lite glad iaf. I synnerhet som jag fick tillbaka en franskauppsats, och inte bara hade jag fått högsta betyg, utan dessutom ett "excellent" i kanten... :D (Ja, jag skryter om mej själv. Men nån måste ju göra det.)

Och så kommer fästisen hit snart igen inshallah. Och det är ju alltid lika roligt :)

Nu ska jag ta min onda hals och krypa ner under duntäcket tillsammans med "För levande och döda" av Tomas Tranströmer. Lämnar er med sista versen i "Flygblad"

"Vi levande spikar nedhamrade i samhället!
En dag skall vi lossna från allt.
Vi skall känna dödens luft under vingarna
och bli mildare och vildare än här."

Vackert, n'est-ce pas?