good news

Nu har jag igen inte bloggat på evigheter... Så nu har jag förstås tusen och en saker som jag skulle vilja skriva om men om jag skriver om dem alla på en gång så kommer dethär inlägget att bli ett bokutkast och inte ett blogginlägg, och det vill vi ju inte. Så jag försöker behärska mej och kanske pytsa ut mina vackra tankar lite i taget, i flera inlägg :)

Ja ja, jag är lite trött. Har varit uppe sen sju för att skriva en uppsats om Haiti, på franska. Jätteintressant, verkligen. Har kommit 276 ord (av 600) långt men blir nog knappast färdig före föreläsningen som börjar 10.15 (så varför sitter jag då och bloggar istället för att skriva? Ja det kan man ju fråga sej.). Så jag blir nog hemma och skriver, eftersom jag har en del andra uppgifter ogjorda för den kursen också och jag vågar inte träffa läraren före jag kan lämna in dem allihop... Har inte vågat gå på hans föreläsningar på ett par veckor nu, bara för att jag är rädd för vad han ska säga :S Ack du finländska auktoritetsrespekt, comme tu nous tiens!

Men jo, det var ju inte alls min fruktan för min franskalärares ohämmade vrede jag skulle skriva om, utan om min fästman (som omväxling)! :) Han var ju här förra helgen, och allt gick bra alhamdulillah. Jag lagade min dolma à l'algerois och det blev faktiskt riktigt jättegott. Och han tyckte nog också om det, eller det sa han åtminstone. Och han kom inte plötsligt på nån ursäkt för att skjuta upp bröllopet, så jag antar att han menade det :)

Bröllop ja. Vi pratade lite om det och vet ni vad, som det ser ut nu så finns det faktiskt en chans att vi kan gifta oss redan i slutet av maj, INSHALLAH! Helt kucku!! Fast det är ju inte säkert förstås, det kan också bli i juni eller juli. Men snart iaf! Iiiiiih jag är helt omtumlad! Det har känts så avlägset så länge att jag inte riktigt funderat på att jag faktiskt ska gifta mej :O Jag ska bli en fru! Och ha en man! Crazy!

Och det som är mest kucku är att mina föräldrar faktiskt verkar vara helt lugna med det. Det enda mamma sa var att det nog passar bra, förutom i vecka 30, för då ska dom fira mina morföräldrars bröllopsdag :) Det var liksom inte riktigt den reaktionen jag hade väntat mej, men alhamdulillah.

Så att sånt. Var vi ska bo vet jag inte riktigt ännu, men just nu lutar det faktiskt åt Frankrike. Så min kära it's a lifestyle, kanske vi blir grannar ännu ;)

Yey jag är helt löjligt glad. Fast först och främst måste jag ju har klar min förbaskade kandidatexamen, vilket inte blir helt lätt. Har äntligen kommit fram till vad jag riktigt ska skriva om, men det blir nog inte helt lätt att svarva ihop den på under en månad, samtidigt som jag ska ha färdigt en massa kurser. Nå, kheir inshallah.